Skolvärlden och Lärarnas tidning

Jag har gjort en jämförelse mellan tidningarna Skolvärlden och Lärarnas tidning, som jag tidigare publicerat på min Facebooksida. Men alla som är intresserade har kanske inte sett det där, så jag klipper in den här också!

”Har ägnat lite tid åt en jämförande studie mellan lärarfackens två tidningar: Skolvärlden och Lärarnas tidning (samma tid, lika många nummer). Högst ovetenskaplig undersökning men ändå en fingervisning om skillnaden mellan uppdragsjournalistik och oberoende bevakning av skolfrågor. Skolvärlden produceras av contentbyrån OTW och

Lärarnas tidning har tidigare producerats av en redaktion på en egen självständig avdelning inom Lärarförbundets väggar. Skillnaden mellan tidningarna är stor. Som mellan en hund och en katt. Och nu pratar vi inte bara en känsla av att vara modig eller inställsam. Jag har läst och räknat. Superkort summering av jämförelsen av sex nummer jag läst: I Lärarnas tidning förekommer kritiska frågor till den egna ägaren, Lärarförbundet, i nio artiklar. (Och då har jag medvetet räknat bort artiklarna om den egna tidningens oberoende, som skildrades i flera av dessa nummer på ett kritiskt sätt). Så siffran är ännu högre. I Skolvärlden är motsvarande siffra noll.

I Skolvärlden förekommer ägaren LR:s ordförande eller vice ordnande, eller någon annan stor avdelningsordförande nio gånger i ingressen. Det blir därigenom också tydligt att artikelns vinkel är vald ur fackstyrelsens perspektiv. I Lärarnas tidning (just dessa sex nummer) är motsvarande siffra noll. Skillnaderna är även slående i hur vissa nyhetsartiklar presenteras och hur medlemssidorna är utformade. Samt innehållet på insändare/debattsidor.

Jag skulle önska att en medieforskare tog sig an frågan och gjorde en mer gedigen jämförande studie. Det finns mycket att titta på. Att det finns någon med titeln ”chefredaktör” på en tidning är verkligen ingen garanti för oberoende! Vill en organisation ha oberoende kvalitetsjournalistik måste det granskande uppdraget vara tydligt i ett redaktionellt program, så som vi hade det på Lärarnas tidning. Annars vilar det på journalisters och chefredaktörers egna axlar hur modiga de vågar vara. Förutsättningarna kan vara bra, mindre bra eller usla för att orka och kunna göra oberoende journalistik.

Oberoende journalister som får rätt förutsättningar kan å andra sidan inspirera till utveckling i en organisation, belysa olika problem från alla håll, skapa trovärdighet, genomföra granskningar som leder till förändring. Det är så mycket värt i en demokrati och i demokratiska organisationer!

Uppdragsjournalistik kan vara utomordentligt välskriven, snyggt presenterad, lärorik och informativ. Ibland är skillnaden mellan ett reportage i Skolvärlden och Lärarnas tidning omöjlig att se. På enskild artikelnivå kan journalistiken vara samma. Vi behöver betrakta helheten över tid för att tydligt se skillnaden. Ändå är uppdragsjournalistik något väsensskilt från oberoende journalistik. Vi måste vakta gränserna och visa vilka dessa är för alla som inte förstår skillnaden.

Och då undrar fackstyrelserna, lärarna och alla andra kanske: varför ska vi bry oss? Jo, för att demokrati händer här och nu. Det är precis här i en facktidning nära dig som glidningen sker – från att du har fått oberoende journalistik, en grundpelare i alla demokratier, till något annat, nämligen det som flera idag kallar ”journalistisk berättelsekommunikation”.

Alla medlemmar i alla demokratiska organisationer, och särskilt fackmedlemmar: KRÄV riktig oberoende journalistik för era medlemspengar! Det är det ni borde ha rätt till! Just lärarfacken är stora och betydelsefulla aktörer på skolans område i vårt land. Få andra journalister har tid och kompetens att bevaka dem och hur de driver vissa frågor. Vi hade det, och nu är den bevakningen borta. Först togs Lärarnas tidnings granskande uppdrag bort ur det redaktionella programmet, och nu har de flesta av oss journalister på Lärarförbundets tidningar (26 av 28) hoppat av tåget till contentbyrån MYM. Det är dessvärre allt färre som på allvar värnar det som är så viktigt i en demokrati, så mycket fri och oberoende journalistik som möjligt. Det är allt färre som bryr sig och förstår vad det betyder. Det måste förändras!

Och som slutord, jag kan ju som fd reporter på Lärarnas tidning anses vara partisk och långt ifrån oberoende i den här frågan. För tydlighetens skull: Min tjänst är redan borta, det är inte den jag slåss för utan för att få alla att förstå skillnaden mellan uppdragsjournalistik och oberoende journalistik. För att landets lärare kanske en dag ska få tillbaka en tidning med vad jag anser vara oberoende kvalitetsjournalistik, där även det egna fackförbundets arbete och politiska linje är under lupp. Och för att alla andra som har en sådan tidning ska hinna reagera innan den går förlorad! ❤️”