Från höga berg till Draculas dörr

Nu kommer några rader om första dagarna av min första resa som ”reseledare”. För det första – vilken härlig grupp människor jag har med mig här! Alla är nyfikna, öppna, beresta, intresserade av att prova allt nytt. Det är inte svårt att vara reseledare då 😊

Vi kom fram till Bukarest på lördagen kl 15, med en timme försenat flyg. Alla hade ätit lite lunch på flyget men vi var rätt hungriga och törstiga. Efter att ha plockat upp hyrbilen, en Opel Vivaro, minibuss för nio personer, styrde vi kosan mot Fogaras-bergen. Jag blev uppringd av personalen på fjällstationen vi skulle till om att den slingriga vägen upp i bergen, Transfogaras, var avstängd fram till kl 18, troligen på grund av vägarbeten. Så vi stannade ganska snart efter avfärd och åt en rejäl tidig middag på en väggkrog – rumänska rätten mititei, eller miccs, som vi kallar den på ungerska. Det är små grillade köttfärsspätt, lika de kroatiska cevapcici, om någon är bekant med dessa. En öl till hann vi också med (de hade god alkoholfri öl som passade mig o Jonas, chaufförerna) och sedan åkte vi vidare.

Klockan hann bli 18 och vi hade en lång bilfärd framför oss. Det platta landskapet förvandlades till mer och mer kuperat, vi började se högre kullar och berg innan mörkret föll. Men lagom till vi kom fram till de vackraste serpentindelarna av bergsvägen var det helt becksvart. Klockan hade passerat 21 när vi kom fram till fjällstationen högst upp på Transfogaras, vid sjön Balea Lac. Där fanns det fortarande några matstånd som hade öppet, där vi kunde köpa bröd, ost och vindruvor. På fjällstationen köpte vi öl och satte oss sedan på ett av våra rum och skålade för en lyckad första dag.

Efter en god natts sömn var det en fantastisk vy som mötte oss när vi klev ur våra sängar och tittade. Vi hade inte sett något av det på kvällen, men vi var ju på 2000 meters höjd, en bra bit över trädgränsen, vid en vacker grön bergssjö. Efter en ordentlig frukost var det dags att ge sig ut på en tur på berget. Det finns rätt många olika vandringsleder som utgår i närheten av fjällstationen. Vi skulle upp och över en bergskam. Det blev en timmes tuff vandring och klättring uppåt. Jag mindes turen som snällare, men jag tror berget blir brantare och brantare för varje gång jag kommer hit 😉

Fascinerad över mina medresenärers kondition flåsade jag på sist i gruppen. Väl upp var det blåsigt, men solen tittade fram och utsikten är ju helt enorm. Suget i magen av att stå på 2300 meters höjd är svår att beskriva.

Vägen ner var svår och tung för knäna, och efter cirka 2,5 timme sammanlagd vandringstid var vi alla samlade igen för lunch på fjällstationen. Det blev soppa och munkar, en rumänsk efterrätt som heter papanasi. Sött, syrligt och fett, allt man behöver efter ett tufft träningspass.

Efter lunch ville alla åka linbana ner i dalen och upp igen, vilket de också gjorde. Eftersom jag hade åkt den banan flera gånger tidigare valde jag att sitta uppe på bergsknallen och titta på. Njuta av solen, utsikten och tystnaden ett tag.

Det började kommer mängder av turister upp till toppstugan, bilkön upp ringlade sig lång. Men vägen neråt var det inga problem att ta sig. Vi åkte vidare vid 15.30, för att komma fram till den vackra medeltida staden Segesvár lagom till skymningen.

Det blev en middag på hotellet med mycket gott vin och intressanta samtal. Vi kom in på de alltid spännande ämnena familj, rötter, tillhörighet, utanförskap. Vad som definierar en och varför. Hur vi bildar grupper, sammanhang, genom att behöva vara olika andra. Spännande att få höra hur flera i gruppen kunde berätta om liknande erfarenheter de gjort på vitt skilda platser.

Den tredje dagens morgon vaknade vi till klockornas ringning i Segesvárs kyrktorn. VI bodde på Hotel Sigishoara, mitt i gamla stan, vilket i sig var en upplevelse, eftersom det hotellet låg i ett av de äldsta husen med många vackra detaljer och matchande inredning. Efter en riktigt god frukost blev det stadsvandring.

Vi gick den långa trappan upp till den evangeliska kyrkan på toppen av kullen. Efter en liten stund i kyrkogården och i kyrkan vandrade vi sedan runt hela gamla staden längs muren. Vi gick förbi huset där Vlad Dracul bodde och där hans son, den historiska Dracula ska ha fötts.

Vi tittade på gamla byggnader, muren, fästningens torn, kyrkor och torg. Pratade lite om stadens historia, hur den byggdes av sachsare (tyskar) och styrdes av ungrare sedan. Staden är sedan 1999 även med på UNESCOs världsarvslista.

Samtidigt var det också en helt vanlig vardag som pågick här, den värsta turistsäsongen är över. Vi såg elever i uniform (vit skjorta och slips på både killar o tjejer) vara på väg hem från sin skolstart denna måndag. Efter en kaffe på stora torget var det dags att ge sig av vidare 12-tiden. Vi skulle till Erdöszentgyörgy för lunch och för att träffa min moster, kusin och deras familjer.

Fortsättning följer…